Av: Alex

Jonas, jag har inget emot offentlig finansiering som sådant. Om du lägger ihop offentlig och privat finansiering av vård, skola och omsorg i alla OECD länder lägger de i princip lika mycket på detta. Det som skiljer är att i Sverige är finansieringen 90/10 och i USA 30/70. Jag anser att i Sverige läggs det alldeles för mycket fokus på offentlig finansiering och att det pga av ideologi inte går att diskutera ökad privat finansiering. I USA är det tvärtom, det är för låg andel offentlig finansiering. För mig är inte finansieringsformen i sig intressant utan effektiviteten, dvs valuta för skattepengarna. Enligt <a title="Tanzi et al ECB studie" href="http://www.ecb.int/pub/pdf/scpwps/ecbwp242.pdf" rel="nofollow">Tanzi et al ECB studie</a> har Sverige den sämsta effektivitetskvoten av alla länder, nästa 40 % av de offentliga resurserna "försvinner". Av detta tycker jag att Sverige behöver mycket mer privat finansiering. Svensk välfärd kommer inte runt år 2020 att kunna finansieras som idag 90/10. Det kommer att krävas en mycket högre grad av privat finansiering, det första som måste åtgärdas är långvården av 40 talisterna. När det gäller tester är det ett av de få instrument som finns tillgängliga för att utvärdera både elever och lärare. De är mycket bristfälliga men de är bättre än att fortsätta som idag. Alltså behövs det mer tester inte mindre. Vidare anser jag inte att Murray har rätt i sak, men väl rätt i sin kritik. Det går inte att få alla att nå högskolekompetens, det är inte ens önskvärt. Vidare håller jag med om att i Sverige och USA krövs att politiker inser att hälften är under genomsnittet. Murray tes att vi då inte bör hjälpa den understa decilen håller jag itne med om utan anser att allas nivå kan höjas men de metoder som används idag är fel. Fryer kan ha rätt i stort men i praktiken han vet inte vilka metoder som ska användas. Den amerikanska skolan behöver mycket mer "Direct Instruction" och "Deliberate Practice". Men det går inte som idag att satsa enorma resurser på den helt felaktiga illussionen att den understa decilen kan komma att konkurerra på samma villkor som de översta decilen bara mer resurser satsas.